Jag har tydligen varit tämligen luddig! Försökte besvara en fråga jag fick om vilka forskare som inspirerat mig och min undervisning. Jag mixar och matchar efter eget huvud. En insiktsfull kompis till mig skrev följande:
Vi lärare är lite dåliga på att förankra forskning i vårt sätt att undervisa. Oftast har vi “bara” en magkänsla på vad som är bäst för eleverna.
Det finns en himla massa lärare som inte håller med min kompis eller med mig som skriver att jag blandar friskt. Den där magkänslan måste komma någonstans ifrån, men den är kanske inte så specifik?
Egentligen är jag i grund och botten lite Cummins och Gibbons orienterad. Tänker på min roll som lärare och på det Gibbons skrev i första boken jag läst av henne: Scaffolding language, scaffolding learning. Jag kommer fortfarande ihåg mina illustrationer i studentlitteraturen: byggnadsställningar överallt!
Så tänker jag fortfarande när det gäller språkinlärning – jag är bara byggnadsställningen, jag kommer inte att behövas så småningom. Ofta tänker jag på att jag ska t o m lära ut hur man bygger byggnadsställningar!
Men, handen på hjärtat, är inte Gibbons en modernare Vygotsky? Talade inte han om att närma sig de där utvecklingszonerna? Jag känner i alla fall igen mig i deras tankar om hur man bör närma sig språkundervisning och inlärning överhuvudtaget.
Hegel, ja… Har inte glömt honom. Vad har Hegel med pedagogik att göra? Allt och inget. Tror på gruppen och ska skriva om gruppdynamik och gruppens möjlighet till språkutveckling en annan gång.
Just nu tänker jag skriva några rader om Hegel och min totalt subjektiva tolkning av hans tankar.
Varje gång ett påstående framställs så kommer det att dyka upp ett påstående som säger motsatsen. Efter ett tag så kommer de båda motsatta att förenas i ett nytt påstående osv osv osv… (Tes, antites och syntes som i sin tur blir en ny tes osv.)
Det finns inget mer tillfredsställande i en undervisningssituation när man har presenterat ett problem och låtit kursdeltagare själva diskutera fram lösningar. Det kan handla om grammatik (t.ex. träna ordföljd genom att ge kursdeltagare ituklippta meningar som de ska sätta ihop), det kan handla om att lämna ett meddelande på telefonsvarare på korrekt sätt, det kan handla om att förstå när förskolan har stängt (detta involverar träning av kalender, tid, veckonummer, månader, datum och dagar!). Men Hegel i all ära – kallas det inte idag för problembaserat lärande eller ‘case’?
